British 1723-1792 Sir Joshua Reynolds Locations Reynolds was born in Plympton, Devon, on 16 July 1723. As one of eleven children, and the son of the village school-master, Reynolds was restricted to a formal education provided by his father. He exhibited a natural curiosity and, as a boy, came under the influence of Zachariah Mudge, whose Platonistic philosophy stayed with him all his life. Showing an early interest in art, Reynolds was apprenticed in 1740 to the fashionable portrait painter Thomas Hudson, with whom he remained until 1743. From 1749 to 1752, he spent over two years in Italy, where he studied the Old Masters and acquired a taste for the "Grand Style". Unfortunately, whilst in Rome, Reynolds suffered a severe cold which left him partially deaf and, as a result, he began to carry a small ear trumpet with which he is often pictured. From 1753 until the end of his life he lived in London, his talents gaining recognition soon after his arrival in France. Reynolds worked long hours in his studio, rarely taking a holiday. He was both gregarious and keenly intellectual, with a great number of friends from London's intelligentsia, numbered amongst whom were Dr Samuel Johnson, Oliver Goldsmith, Edmund Burke, Giuseppe Baretti, Henry Thrale, David Garrick and fellow artist Angelica Kauffmann. Because of his popularity as a portrait painter, Reynolds enjoyed constant interaction with the wealthy and famous men and women of the day, and it was he who first brought together the famous figures of "The" Club. With his rival Thomas Gainsborough, Reynolds was the dominant English portraitist of 'the Age of Johnson'. It is said that in his long life he painted as many as three thousand portraits. In 1789 he lost the sight of his left eye, which finally forced him into retirement. In 1791 James Boswell dedicated his Life of Samuel Johnson to Reynolds. Reynolds died on 23 February 1792 in his house in Leicester Fields, London. He is buried in St. Paul's Cathedral.  Related Paintings of Sir Joshua Reynolds :. | Master Henry Hoare as The Young Gardener | fortitude | Portrait of Charles Hamilton, 8th Earl of Haddington | The Countess Spencer with her Daughter Georgina | Portrait of Henry Arundell |
Related Artists:
HEINTZ, Joseph the Elder
Swiss/German painter (b. 1564, Basle, d. 1609, Praha).
Jean-Baptiste marie pierre
French Painter , b. 1713, Paris, d. 1789, Paris
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.